tisdag 9 februari 2010

Vavavavaxduk

Jag som är rädd för fjärilar (bevingade myror som försöker vara vackra för att kunna leda människor och djur på villovägar...) ska göra något så galet som att klä mina löjliga och fula utemöbler i just fjärils-pvc.
Jag är så less på svart inredning och balkongen är så tråkig och grå och utsikten är knappast bättre. Och nu när det ligger 3 dm snö där ute är det väl en alldeles ypperlig idé att flytta in träskräpet och fixa till, eller inte. Jaja, jag har ju till våren/sommaren på mig att bli klar.
Hade tänkt ge mig in i växtdjungeln också. Att döda de är jag expert på, men hur man håller de vid liv är för mig en gåta.
Blir det som jag tänkt mig (jo, tjena!) så kommer jag ha en balkong som är en galen mix av färg, industri och gröna blad i sommar. Det är sånt jag planerar när kök, badrum och vardagsrum egentligen behöver städas.
Pippi Långstrump has spoken.

måndag 8 februari 2010

Dagen från helvetet och en trevlig överraskning.

Nu tycker jag väldigt synd om mig själv. I skrivande stund är jag åtminstone vid medvetande, men det är verkligen VIDRIGT att vara sjuk. Vaknade vid 5, kunde knappt andas. Att svälja kändes som att gurgla rostiga rakblad.
Trots att det är varmt som i en bastu i lägenheten (jag hatar värme! och kan inte sänka värmen mer än vad jag redan gjort) och att jag har tjockt duntäcke så frös jag så jag darrade. På med joggingbyxor, hoodie och skidsockar. Och mössa.
Somna om är liksom bara att glömma sådär med en gång, särskilt när man är feberdåsig och illamående. Satte igång Cruel Intentions, lyckades somna lite i soffan.

Efter lunch kändes det hyfsat ok, halsen har gjort ont som fan och hörselgångarna med. Men jag kände mig så pass bra att jag tackade ja till middag hos mamma.
Väl där började hela världen snurra igen, hjärnan kändes som att den ville tränga ut genom ögonen och illamåendet återvände. Spydde upp maten inom en halvtimme.
Nu har jag varit hemma ett tag och börjar känna mig lite halvt frisk igen. Det är bäst att det håller i sig för imorgon är det fotografering, jag måste vara där.

Fick i alla fall en trevlig present, ett nytt case till iPhonen från Ed Hardy. Egentligen tycker jag att EH-prylarna är grymt överskattade, jag gillar ju inte ens de där old school/chinese-motiven och hyser en hatkärlek för döskallar, men fodralet hade den enda loggan från EH som jag faktiskt gillar på sig.

LOVE KILLS SLOWLY.

Och jag har nog blivit knäpp, men jag ska klä om mina löjligt små utemöbler. Med vaxduk. Fjärilsmönstrad.

söndag 7 februari 2010

LDD


a spider bite to her cheek
she thought was the worst
until it swelled so large
it suddenly burst


a spider laid eggs in her face on her cheek
all you could hear was her bloody shriek
she was stricken ill and was in need of rest
unaware in her cheek was a spider egg nest


Me wants. Hon är så söt.

Blogginläggsstöld

Bara för att Calle skrev ett inlägg om gamla tv-serier för barn så hänger jag på och gör samma sak. Ligger nerbäddad, säkert dödssjuk och totalt orkeslös. Hopplösa förkylning.
Barnprogram var bättre förr, så är det bara, så Teletubbies borde skadeskjutas och kittlas till döds.

Denver the last dinosaur
- Introt var min favoritlåt fram tills Lejonkungen kom ut på bio. Att jag inte hade en aning om vad som sjöngs spelade ingen roll, det var ju bara att låta som det lät på tv. Right?

Ducktales - Det spelar ingen roll att de nyare avsnitten heter Ankliv och att introt är på svenska, för så var det inte när jag var liten. Jag läser ju fortfarande Kalle Anka så det är liksom självklart att Ducktales var höjdpunkten under Disneydags.

Darkwing Duck - Att världens coolaste anka var för våldsam för barnen tycker jag är löjligt. Han var ju jättetuff.

Räddningspatrullen
- Här kommer Piff och Puff, är på språng nu....Det var nog det enda introt man faktiskt kunde sjunga med helt rätt till. Minns speciellt avsnittet med den lilatofsade Bobi-pippin.

Krambjörnarna - Okej, jag har dvd-boxen och Funshine Bear (Skojnalle) i liten version. Det är de sötaste, snällaste och mest pedagogiska djur jag någonsin sett på tv.

My Little Pony Tales - Inte filmerna, utan serien med tonårsponnyerna. Jag har alla avsnitt (och sisådär 30 st ponnyer...) och favoritponnyn är utan tvekan Patch. Bråkstaken i gänget som är beige med rosa man och svans.

De vilda djurens flykt
- Att det här faktiskt fick sändas, men inte Darkwing Duck förstår jag inte. Men det är helt fantastiskt i alla fall, trots att alla (nåja) dör. Är jag ensam om att letat efter blårävar i faktaböcker på låg- och mellanstadiet?

Biker Mice from Mars - Tuffaste mössen i världshistorien. Tror det var någonstans här som jag blev mc-intresserad.

Doktor Snuggles - Jag ville ha alla Dr. Snuggles makapärer, och kunna prata med djuren. Minns när han byggde en ny, större veterinärstation. Tror det ska finnas någon vhs i källaren...


Andra program som jag älskade är TMNT, Trasdockorna, Smurfarna, Nya äventyr med Nalle Puh, Bamse och Bananer i pyjamas. Det är i alla fall de jag kommer ihåg utan att tänka efter.

EFTERLYSNING! När jag var liten sändes en serie om en vit björn. Jag minns bara introt, vet någon vilken det är så skulle jag bli jätteglad.
Den sändes på 1:an, 2:an eller 4:an (vi hade bara de kanalerna) mellan -90 och -95. Serien skulle kunna vara från slutet på 80-talet.
I introt springer en liten vit björn (på 2 ben) med röd tröja ut från sitt hus med en drake (gul?) och ut på ett fält/kulle. Han har ett typiskt klassiskt nalle-ansikte. Ni vet de här gamla Steiff-nallekopiorna. Hårda saker som inte var så mysiga att krama om.
Någon som vet någon som känner någon som kanske har en aning?

Nu är han funnen!!! Efter flera års misströstande är den vita björnen hittad. Rupert Bear heter han. Där fick alla som inte har trott på mig när jag varit helt obsessed av att inte veta vad programmet har hetat. Ingen verkar ha trott på mig, eller att det ens existerat, och nu får jag reda på att han är en superkändis som funnits sedan 1936. Who's laughing now?

Rupert på Wiki.
Ruperts hemsida.

fredag 5 februari 2010

Today...

Film: The Orphanage. Kan nog se den hur många gånger som helst bara för att den är så vacker.
TV-serie: NCIS (Jag måste börja alternera mera.)
Bok: I spy.
Tidning: Commersen.
Låt: You deserve more - End of You
Musikvideo: Pass
Tanke: Grå snö.
Händelse: Mina kläder kom och lämpligt nog precis när jag kom hem från stallet. Älska sms-avi.
Värdelösa vetande: Jag hittade en wiki-lista med finsk rock. Jag har en förkärlek till finska band, men på finska låter det förjävligt. HIM, COB, the 69 eyes och till och med The Rasmus är underbara i alla fall. End of You var en ganska trevlig bubblare.

Blabbermouth

Mina kläder har kommit och de passade. Kjolen satt jättebra, byxorna något stora i midjan (vad annars? Allt sitter helfel i midjan på mig) men mysiga och med bälte så funkar de bra.
Nu ser jag nog hyfsad ut på jobbet i alla fall. Ska ta bilder när jag orkar och när det är ljusare. Tog bild på Muminmammut och mig när vi hade mysstund i hagen idag. Iphone måste vara emot egobilder för det är fan omöjligt att fota sig själv när man bara har touchen att trycka på. Till och emd svårare än att lyckas med systemkameran.
Det påminner mig om att jag vill skaffa en tråkig kompaktkamera, men bara om den har undervattensfunktion. Även om bilderna kanske blir halvkassa så är det roligt att leka med, och den tål garanterat ösregnsbilder.
Har ju en gammal kamera, en riktigt billig odigital (XD jag har hjärnsläpp) som har ett skal man kan klä på den och ta bilder under vatten. Använde den i Thailand och fick massa dåliga fiskbilder och en riktigt schysst på lillebror i cyklop som gör tummen upp bland alla firrar. Det är så mycket roligare under ytan.

Har satt i mig 50 cl Burn och är lagom speedad, orden bara ramlar ur huvudet och ner på tangenterna. Skriver antagligen en massa ointressant tjafs, men kan liksom inte sluta. Har snöat in lite grann på att brusa bilder så de känns som i serietidningarna när de la in bilder i sina artiklar på tidiga 90-talet. Antar att om man är vuxen innan den digitala, högupplösta tidsåldern verkligen blev en del av vardagen så kan man inte annat än älska såna bilder. Även om det ändå är trevligt med HD-upplösta bakgrunder.
I alla fall, bilden föreställer en Cat som är otippat halvsminkad och halvt stallklädd. (Man kan tydligen inte sitta på kommunens kontor i hästskitsluktande jeans och leriga gummistövlar...)
Notera storleken på älsklingmammuts huvud. Han är verkligen gigantisk när jag ser honom på bild, men min lilla nalle när jag är hos honom. 700 kg som lyder minsta vink, och som idag kom galopperande mot mig och gnäggade högt. Det är kärlek.

torsdag 4 februari 2010

It's genuine leather allright!

Dagens...

Film: Deadline. Den var riktigt mysig.
TV-serie: NCIS
Bok: Imorgon när kriget kom by John Marsden.
Tidning: Ridsport.
Låt: Got what I came for - Lovex
Musikvideo:Hello, I love you - The Newlydeads (Abby vid)
Tanke: Snälla minusgrader, återvänd!
Händelse: 7 km cykeltur i sorbet.
Värdelösa vetande: B&J Caramel Chew Chew var god, men på gränsen till för sliskig.